En del ord är lättare att dela när det gått några år. Den här morgonen var upprinnelsen till sorgetäcke som skrevs några dagar efter denna.
Så tung en morgon kan kännas
Nästan så det i halsen ska brännas
När det stockar sig av känslor
Som hotar gripa sina klor
Om min själ och min meningsfullhet
Som jag desperat söker men går bet
Jag tampas med min kasam
Är det för att jag känner mig för ensam?
Jag saknar en samhörighet
I en kommande evighet
Jag vill använda mina gåvor och förmågor
För att känna förtröstan som mor
Men även som maka
Jag vill en ton av kärlek förmedla och smaka
Men hittar mig själv i mörkret famla
Tills jag ner i ruinen ramlar
På vägen ner möts jag av mina egna fördömanden och andras
När är min tur att glädjas
Över livet och mina näras kärlek
Till mig och varandra
Jag önskar se oss vandra
På en glädjestig hand i hand
Med starka vävda band
Ögonen vill äntligen tåras
Av tacksamhet och ej plågas
Av undertryck glädje
För ett tungt sorgetäcke
Som ingen tordas lyfta på
