Från 1 Juli 2012 - inlägget försvann vid redigering av sidan...
Sitter bland hundratals vänner i trädgården och njuter av grannskapets lugn
och morgonsolens värmande strålar. Mina vänner är flerfotade och många är
vingburna :-). Läser ur Tomas Sjödins bok "Den enklaste glädjen" om
tornsvalorna. Det sägs att tornsvalorna har förmågan att kunna sova högt
svävande uppe i skyn? Mina tankar spinner vidare. Osökt för de mig till hur det
kan vara för oss när vi står mitt i en pressad och krävande fas i livet. Då vi
som mest behöver en efterlängtad vila mitt i stormen. Men egentligen kanske det
inte är svårare än att fästa blicken tillräckligt högt och sluta ögonen för att
släppa taget för en stund. Att låta Gud ge luft under vingarna för en
välbehaglig vila. Att gå i egen kraft räcker ej långt, men när jag tillåter mig
färdas i nådens flöde finner jag också vila på färden. På så vis kan jag likt
svalorna söka mitt fäste högt upp i skyn för att återhämta krafter men
fortfarande befinna mig i livets strömmande flod.
I varje andetag får jag besinna att du är Gud och du vill finnas med i allt
som sker.
