Morgonbris

O stilla ljuvlighet, min själ dig besjunger. En välsignad stund det är att få sitta i stilla ro medan naturen sträcker på sina grenar och fåglarna gäspar i kvartett sin sömn ut och livskraft in. Ett sakta brus tar sin hisnande färd i trädkronornas toppar och sveper förbi mig och lämnar efter sig en ljummen fläkt. En fläkt av sommar, en fläkt av blomstrande prakt. Sommaren är blomningens och mognadens tid för att sedan övergå i höst där skörden nalkas. Sätt tillit till processen som sakta tar fart och gror i det fördolda. Skänk den din tillit tillsammans med ett mått av kärlek och tacksamhet till livet. Livet är här och nu - fylld till bredden av Guds närvaro. Kom och slå dig ner mitt på sommarängen och besinna att idag är en ny dag. Gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett, men idag är här och nu. Bli stilla, bli med på färden, idag är en ny dag!

Ivrigt väntande

 "Den enklaste glädjen" av Tomas Sjödin s.114:

De som ivrigt väntar är de som ivrigt lever. Att låta sinnet vara upptaget av det himmelska ökar möjligheterna att vara riktigt närvarande i det världsliga.

                              

"Bliv kvar i mig så blir jag kvar i er"

Joh. 15:1-15

Skriver från en daganteckning i mobilen 120416
Har lärt mig något viktigt idag:
Att lämna över till Gud med förväntan om att få ledtrådar om de små men betydelsefulla stegen som för processen framåt med bibehållen kraft och uthållighet; att bevara drivkraften via nåden och ej lockas att ta för stora steg som bara leder till misslyckanden och missmod.

Fortsätter reflektera:

Inför påsken var det ett bibelord som slog extra rot i mig. Jag hade bett under en kortare tid om att få ett bibelord som talade till mig. I efterhand förstår jag att det blev till ett "ankare" som skulle vara med ett bra tag. Jag ligger fortfarande förtöjd vid det än idag, och fortsätter så göra tills jag känner att jag hittat hem - redo att lätta ankar och färdas vidare till nästa destination.


"Bliv kvar i mig så blir jag kvar i er..."
Jag har fått fundera mycket på det vad det egentligen betyder för mig personligen att "bli kvar i mig...". Jag kan inte säga att jag nått fram till svaret ännu, men i min strävan att söka svaret så känner jag att något hänt inom mig. Ibland är det de processer som formas i mitt inre som jag ofta har svårt att sätta exakta ord på! Kanske är det just meningen så att allt inte ska kunna formuleras i ord. Gud är rätt så finurlig - så även denna gång. Inte sällan kommer böcker i min väg som ger mig en spegel eller förklaring till de processer jag går igenom. Jag har precis läst "Den enklaste glädjen" av Tomas Sjödin. I ett stycke så tycker jag mig få en förklaring till just detta att förlita sig på vad Gud gör i det inre även om jag inte alltid kan kontrollera eller förklara det. Jag citerar:

s.111 " Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet (Mark. 4:26-28). Så är det med Guds rike, det osynliga livet, i en människas liv. Den som förstått betydelsen av jorden, utsädet och tiden behöver inte oroa sig för växten. De processer som avgör växten är oåtkomliga för oss.

Återigen: det är nog inte meningen att jag ska kunna förstå och sätta ord på allt. "De processer som avgör växten är oåtkomliga för oss"! Det är endast Gud som har tillträde att forma våra hjärtan till sin avbild. Det sker genom vår medvetna handling att gå på viskningar och rop men det sker också i det fördolda där vi inte har tillträde. Det viktigaste är att jag fortsätter gå med öppet hjärta och en förväntan:
Att i varje andetag lämna över till Gud med förväntan om att få ledtrådar om de små men betydelsefulla stegen som för mig framåt med bibehållen kraft och uthållighet; att bevara drivkraften via nåden och ej lockas att ta för stora steg.

Tacksamhet

Sitter och bläddrar bakåt och läser i min skrivbok. Vilka vackra ord! de sveper med ömsom tunna och lätta liksom grova och hårda drag över papperet. Precis som livets väv med dess skira trådar och bastanta varp. Det skapar nyanser och toner som harmonierar med varandra och ger en vacker melodi. 

Ibland ter det sig ännu vackrare när jag tar mig tid och lyssnar på det i efterhand. Då träder andra stämmor fram som ger mig ett bättre grepp om helheten. Horisonten träder fram som jag inte kunde se när jag var mitt i det. Jag ser också tydligt vem som var dirigenten mitt i stormen men också mitt i lugnets vrå. Känner en värmande tacksamhet till Livet. Hjälp mig i varje andetag besinna att Du är Gud som finns med i allt som är och sker. Frid!