Kärt återseende?
Förvånas över min egen häpnad när jag ramlade över inloggningen till bloggen. Tiden har gått och nånstans där emellan har minnet av det skrivna lagts under allt annat som kommit i min väg. Till viss del har jag försakat det skrivna ordet, eller så har det inte varit rätt tid för det. Att skriva gör att jag reflekterar. Det har nog inte funnits tid för reflektion under tid som varit.
Men nu, nu kanske är tid?

Tid för ord för tankar som sköljer min väg.
Orden plockar fram de färgstarka konturerna på
Min egen gestalt, efter en tid av att vara mitt i något.
Nu har tiden gett perspektiv, ett vattenhål, ett vägskäl?
Jag tar mig tid att titta tillbaka.

Välkommen åter!