Min drivkraft

Ylva Eggehorn har i boken Andrum (1997) satt fingret på något jag själv burit på under en lång tid:

"Jag känner igen det här. Att gå och bära på en kallelse, som sakta men säkert växer sig stark och oundviklig. Att mitt i det vanliga och självklara känna hur det unika ropar inom en: jag måste få visa mitt rätta ansikte. Åren går. Rutinerna cementeras omkring mig. Men den där rösten i mig som säger; din tid kommer…" (s. 32).

Resan till att bli den man är ämnad att vara tror jag pågår hela livet. Arv och miljö har givetvis sin påverkan. Men, jag tror inte att det rår på den unika tanke och längtan Gud har för varje människa. Någonstans i min innersta kärna tror jag Gud har nedlagt något i mig som väntar på att få göra sig hörd. Något som redan speglas i mina ord och handlingar men som också väntar på att få utvecklas och växa. Det jag själv erfarit är att det oftast ger sig tillkänna i min längtan och i min tystnad (återkommer till det i senare inlägg).

Min drivkraft utgörs av min längtan att få förverkliga den unika tanke och längtan Gud har för mig. Jag hoppas att också du kan bli inspirerad till att söka det som är Guds unika tanke och längtan med dig.

”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.” Lukas 17:20-21.