Julefrid

Äntligen kommer en paus. En välbehövlig paus från förväntningar, åtaganden och uppdrag. Vilan behövs för att känna pulsen. För att känna det man inte hinner känna när man är mitt i vardagsflödet av arbete, tider att passa, dagishämtningar och aktiviteter. Vad skönt att bara vara! Men det tar ett tag att gå in för landning, tid att tömma tankarna och lossa selen. Det ger också en förväntan – vad som kommer ut av att mellanlanda. Det ger möjlighet att få processer att landa och att se vad som hänt - låta allt sjunka in. Att få komma tillbaka efter en paus ger oftast nya insikter och ger klarare sikt. Det gör att landningen går lättare även om det sliter och är lite turbulent ett tag innan vilan infunnit sig även i själens landskap. Välkommen sköna juletid, tack för de mjuka snöflingorna som gör landningen något mjukare och ger en omfamning för dem som söker en famn att krypa upp i. Med önskan om en God Jul med julefrid.

Kvällsbris!

Nya fåror har ingjutits i min panna. Ett uppfriskande regn har passerat som både gett förnyade krafter och samtidigt sköljt bort gamla sminkrester och skapat nya fåror - redo att ta emot frön i en bördig jord. Marken genomgår just nu en reningsprocess där stenar lyfts och rannsakas och ömt läggs tillbaka igen. Ingenting behöver eller ska tas bort utan enbart bli sedda och läggas till rätta. Drivkraften är uthållighet och målinriktad handling. Ledorden har klarnat om än under smärtsam lydnad. Jag vet och har sett den vandring som ligger framför och jag har påbörjat den. Den innebär avtäckelse, rannsakan, upptäckter och även nyvunnen mark! Skörden ger mig styrka, utstrålning och mycken glädje. I grunden en viktig upprättelse för mig själv och en fördjupad tillit som ger grund för handling. Såningstiden kommer att gå parallellt med skördetiden. Det är inte alltid det infaller men det gör det nu. Min stund på jorden är nu. Min stund med min man och mina barn är nu. Min tid är nu och inte sen. Inte sen när alla andra gett plats - den stunden kommer inte. Inte sen när strålkastarljuset landat på min väg - den kommer inte. Inte sen när jag åldrats tillräckligt mycket för att med ålderns rätt göra anspråk på utrymme - den stunden kommer inte under de förusättningarna. Min tid är nu. Mina handlingar är nu och grundar sig på den jag är ämnad att vara och tillåter mig att vara. Lev nu, lev nära, lev med istället för utan, lev lätt men med djup, lev upp med ett leende i hjärtat, lev tillitsfullt till Gud, lev tillsammans med mina nära, lev med inre visdom som vägvisare och du kommer att leva som du lär. Kram!