Spirande insikt

Marken är frusen och ligger dold under det tjocka täcket av snö. Snön är kompakt på vissa ställen och porös på andra. Tillsammans bildar det en bädd för en slumrande vår som snart är på väg att väckas. Solen kommer allt högre på himlen och värmer allt mer. Sakta börjar snökristallerna att lösas upp och bilda vattendroppar som sakta söker sig ner till tjälen i marken.

Snart har all snö smält bort och här och var ser vi trötta och tilltufsade gräsmattor och rabatter naket breda ut sig i den annalkande våren. Sakta men säkert är det något som börjar vakna till liv. Något som sakta väcks ur sin tysta dvala. De slokande trädgrenarna har blivit sedda! Solens strålar värmer uthålligt tills såväl blad som grenar börjar sträcka på sig och vända ansiktet mot dess livgivande värme. Solen och våren manar på –sträck på dig, du är sedd, nu är det din tur –kom igen!

Allteftersom bladen och grenarna börjar räta ut sig och tar emot bekräftelsen på det de formats till så börjar saker hända. Det blir ett flöde och processen är igång. Knoppar utvecklas och spricker upp och snart står de trötta och tilltufsade gräsmattorna, rabatterna och buskarna och träden i full skrud. Då vaknar också omgivningen upp och plötsligt ser de allt det vackra de är omgivna av! Även de börjar sträcka på sig och fyllas av en ny livsande! Det är Vår! Det är grönskans tid som har till uppgift att lägga grunden för en kommande skörd när tiden är mogen.

Var lyhörd för det som händer runtomkring dig och svara med att ta emot bekräftelsen på den du är! Glöm inte bort att du är unik! Gör dig själv delaktig i processen att bereda mark och skapa jordmån för den kommande skörden så att fler kan få glädjas tillsammans med dig en dag. Du har en alldeles egen uppgift att fylla, se till att ge den rätt jordmån för att se den utvecklas och slutligen finna dig själv stå med sträckt rygg och hög blick för att tacksamt ta emot bekräftelsen på den du är inför vår skapare. Han kallar dig vid namn och säger -du är mitt älskade barn! Följ mig…

Med förhoppning om en värmande vår

Oj, oj. Har hunnit passera ett antal vägkorsningar. Somliga har jag sett på håll komma i min väg medan andra plötsligt dykt upp i en tårfylld dimma. Det förunderliga är att de plötsligt befinner sig bakom mig. Ibland vet jag inte riktigt hur och när jag gjort valet av väg men på nåt sätt har jag låtit mig ledas igenom. I mångt och mycket är det väl det det handlar om, att släppa kontrollen och låta sig ledas och därigenom leva!

En enorm kärlek har drabbat mig på vägen, en kärlek till de som står mig närmast. När det blåser som hårdast är det bara de som står mig nära som jag kan se och som jag har att luta mig emot. Det är inte alltid det närmsta stödet finns där när jag behöver det. Det är också en del i att leva och att forma en väg och en framtid. Att stödja och ge stöd är en lika lätt som svår uppgift. Det viktigaste är att förlåta och därigenom skapa en väg till livsmod och förtröstan om en väg som bär för såväl nutid som en framtid fylld av hopp och glädje. Älskar dig för den du är älskade make!