Du säger du är min vän
men din blick är bortvänd
när du pratar med mig
jag funderar om jag ens
känner dig
Nära
långt borta
närvarande
men alltid borta
jag undrar
På en klippa
armarna hårt runt benen
ihopkrupen
vinden piskar
tårarna rinner
Kylan ilar mellan solglimtar
smärtan ekar tonlöst
i hjärtats vrå
till ett skrik
som inte ges vingar
förvandlas till smärta
Tänk om
tänk om nån
kan lägga en arm om
visa gnutta omsorg
om frusen själ
och torka vingklippta tårar
en arm om
snälla kan nån
#poesiutmaningen 2016
